Jobbet

Jag är alltså här för att arbeta till någon gång i oktober. Det är i alla fall grundplanen, men när jag berättade för mina handledare att jag skulle åka hem i oktober fick jag bara två leenden tillbaka... De har tydligen kroniskt mycket att göra på min nya avdelning så man kan mycket väl tänka sig att chefen "erbjuder" mig att stanna längre. Det ger sig hur det blir med den saken.

På det stora företaget sitter man i ett grått eller i bästa fall beige kontorslandskap av bästa nidbildskaraktär. Givetvis i små kuber som ska inspirera oss till stordåd :-) Och om kontoret uppfyller sin del av stereotypen så uppfyller ingenjörerna sin del. Dilbert skulle på allvar kunna sitta i en kub bredvid mig. Vår slipsar krullar sig inte riktigt lika bra som i serien men om några veckor blir det officiellt sommar på kontoret och då ska den kortärmade skjortan fram! Det känns ändå rätt normalt på min avdelning jämfört med min kollega Christines kubgranne som ibland pratar med sig själv och låtsas vara en hund - på samma gång.

Nedan syns en bild på en ingenjör i sina bästa år och utsikten från min kub. Jag förstår om någon blir avundsjuk...