Once, at band camp...

Jag träffade en kollega som spelar i en blåsorkester här och för att göra en lång historia kort har jag numera spelat med East Winds Symphonic Band. Jag har lämnat min fagott hemma i Uppsala men en av saxofonisterna i orkestern hade en gammal plastfagott liggandes som jag fick låna. När jag väl hade fått tag på en fagott han jag var med på ett rep innan det var dags för en liten konsert i Twin Lakes State Park.

Orkestern kan väl kanske bäst beskrivas som glada amatörer. Det passade ganska bra eftersom det gjorde det lättare för mig att komma undan med mitt eget spelande. Jag hade inte spelat en ton sedan mars och plastfagotten är den sämsta fagotten jag spelat på, så det behövdes döljas en hel del... Repertoaren var precis som för vilken annan blåsorkester - de blandade friskt! För mig var konsertens höjdpunkt att spela på amerikanska nationalsången på riktigt :-) Orkesterns kommande konserter krockar med min semester och hemfärd så det blev bara en konsert för mig den här gången. Synd bara att jag missade deras band camp...

4:e Juli

Som vi hade laddat inför den största av nationaldagar! Hemma i Sverige brukar ju nationaldagen gå hyfsat obemärkt förbi (vissa av oss brukar ha förmånen att få spela lite blåsmusik just på den dagen, men långt ifrån alla tycker ju att det är kul…) så vi har sett fram emot att få uppleva något mer storslaget här i USA. På med patriotiska t-shirts och fram med alla flaggor som hushållet kan frambringa!

För att det skulle bli så bra som möjligt hörde jag mig för på jobbet var man skulle bege sig och vad man skulle göra på den stora dagen. Well, det visade sig att det inte var så storslaget som jag hade hoppats på. I alla fall inte här i Steel City. Tydligen handlar det mindre om flaggviftning och mer om grillning med släkten. Och ingen kände till några större festligheter heller. Antiklimax.

Eftersom vi inte har någon släkt att grilla med här i USA fick vi nöja oss med det som bjöds. För att i alla fall få se lite flaggviftande letade vi upp den lokala paraden i Monroeville. Den visade sig vara lite loj, men ändå rolig att se. Framförallt var den lång och det tog över en timme för hela paraden att passera oss. Men den innehöll allting man skulle kunna tänka sig: soldater, skönhetsdrottningar, skolorkestrar och diverse välgörenhetsorganisationer. De flesta kastade ut godis och halsband till publiken, men tyvärr fick vi inte tag på något… Är det någon som vet varför de kastar ut halsband? Lite oväntat deltog också något som verkade vara alla brandmän från Pittsburgh. Jag har aldrig sett så många brandmän på en och samma gång, och de livade upp paraden med sina nytvättade och välljudande brandbilar :-)

Om jag är här på fler nationaldagar så får det blir grillning.

Start spreading the news...

Efter att jobbet sköt upp den första resan till New York bar det så äntligen av för några torsdagar sedan. Jag, Moa och Simon packade in oss i Simons stora (last-) bil, ställde in GPS:en på vandrarhemmets adress och sen bar det iväg. Motorväg och farthållare gjorde att resan flöt på finfint ända tills vi blev stannade av en polis som tydligen ville säga några ord till oss. Det blev en tvättäkta pull over med blåljus, polis med ficklampa och visande av körkort och registreringsbevis… Som tur var det antagligen för krångligt att bötfälla en prydlig svensk så vi klarade oss med en tillsägelse :-)

Nästa stopp var på Manhattan! Trots fortkörningen var timmen ganska scen så efter en snabb promenad till Times Square sov vi gott till nästa morgon. På fredagen gick vi ut hårt med att beta av turistmålen. Efter att ha gått ner för femte aveny tog vi hissen upp i Empire State building och blev överraskade av utsikten. Visst, det är fullt med turister, men av en väldigt bra anledning. Roligt att få fågelperspektiv på tillvaron…



På kvällen gick till Metropolitan och såg Svansjön. Helt fantastiskt bra! Förutom att baletten i sig var strålande var det också roligt att vara vid en berömd scen. Vi bjöds också på lite oväntad action när ballerinan halkade och damp i backen under ett svårt move. Det gick ett sus genom hela publiken och sen fick hon dundrande applåder.




Lördagen bjöd på strålande sol, Brooklyn Bridge, Wall St, ground zero, Staten Island Ferry med utsikt över Manhattan och frihetsgudinnan, Central Park och Littel Italy. Man blir nästan lite andfådd bara av att läsa om det…

På söndagen gjorde vi som Duke Ellington och tog the A-train till Harlem för att gå på en gudstjänst. Det var spännande att få vara med om en riktig gospelgudstjänst. De sjöng mest hela tiden och all gospel och soul svängde riktigt, riktigt bra. Lägg dessutom till en predikan som skreks fram och osade av svavel och vilja så har man en udda upplevelse ☺

Efter det tog vi tåget tillbaka och gick på Museum of Modern Art. Det är ett stort museum som är fullproppat med tavlor av berömda målare. Det var en lustig känsla att se så många stora namn samtidigt. Bara att välja och vraka! Många av tavlorna var ganska plottriga men min favorittavla framhävde att less is more.




Sen var det slut på det roliga, så vi åkte hem till Monroeville igen.

Nöjda.