Alkoholpolitik

Jag bor normalt sett i Sverige och där har jag inga problem med att det endast går att köpa alkohol på Systembolaget. Jag tycker inte att det är konstigare att handla alkohol på en speciell affär än vad det är att handla skor på en skoaffär.

Allt gott så långt.

Scenbyte till Pittsburgh. I Pittsburgh och övriga delar av Pennsylvania kan man bara köpa vin&sprit på statligt ägda affärer som bär det lämpliga namnet Wine&Spirits. Öl kan man köpa på speciella ölaffärer som av någon anledning också alltid säljer lotter (det finns säkert en väldigt ospännande anledning till kombinationen, men jag blir i alla fall nyfiken...). I övriga affärer finns det inte någon sorts alkohol att tillgå. Med andra ord så ser tillgången i Pennsylvania ungefär ut som tillgången i Sverige, men med lite frikostigare öpettider.

Men nu händer något oväntat. Jag går plötsligt omkring i mataffären och tycker att det är hemskt besvärligt att jag inte kan köpa med mig lite öl hem. Avståndet till närmsta butik som får sälja alkohol känns som en stor omväg trots att den bara ligger något kvarter bort. Jag har helt enkelt fastnat i en förväntan om frihet och bekvämlighet. Jag trodde att man i USA minsann inte skulle behöva stå i kö i en statlig affär med mössan i hand, för här får man ju göra precis som man vill. Men det får man tydligen inte. Och dessutom var det väldigt oväntat att det här landet har en motsvarighet till Systembolaget.



(En liten lustig regel som gäller för ölaffärerna är dock att man måste köpa minst en hel låda öl för att få något med sig hem. Den som suktar efter mindre mängder öl får gå till speciella barer som får sälja ett eller möligtvis två sexpack till dig. Rimligtvis kommer den här lagen från en önskan om en lägre alkoholkonsumtion, men varför har de då en minimgräns på inköp och inte en maxgräns? Roligt.)